Min sockerfälla... suck!

Sockerfällan.... den är hemsk!

Socker är ett fördärv! Om jag tar en bulle eller bara än så lite godis så är det kört... i minst 24 timmar... mitt blodsocker åker berg-o-dalbana. Det är så jobbigt att alltid behöva vara "duktig" och sköta sig. Ibland orkar jag bara inte, och tar en sockerfika, eller en faller in i andras vanor och tar en eller två godisbit/ar eller som häromdagen när jag åt en snickers på stranden... inte bra. Fastän jag var låg i socker (3,0) och tog insulin till godiset så blev det skit. 

Nu har jag legat högt i tre dagar och får inte ner det. Kanske är det för att det är sommar och semestertider som jag "slarvar" lite, vi är ute på vift en del och det blir pommes frites och feta såser till lunch. Fettet ställer ju också till det en del... 

Men nu idag ska jag ta en långpromenad. Då brukar det ordna till sig, eller jo det sänker blodsockret i alla fall. Risken är då att jag blir låg, och då skjuter levern ut socker för att kompensera... och då stiger det någon timme efteråt. Kroppen är fantastisk! Ibland... suck! Vore det inte bättre att jag fick lösa allt själv, utan att levern hjälper till. 

Ett annant problem som uppstår är att när jag blir arg eller ledsen (som jag lätt kan bli på den här sjukdomen), då sticker blodsockret uppåt. Så även mina känslor påverkar... adrenalin höjer. Så...  jag bör aldrig bli arg, irriterad, ledsen, upphetsad eller för den delen jätteglad heller. 

Snälla kroppen... låt mig vara idag!! 

Låt mig få ner mitt blodsocker, så jag slipper vara så trött...