Löpning och blodsocker

Hej och god morgon!

Att springa lopp är så roligt, men det är inte så självklart att det är lätt när man har diabetes. Jag måste fixa och trixa lite innan jag kan ge mig iväg. 

Jag vill bara säga att ni som är friska, som har ett "perfekt" blodsocker hela tiden, ni har det så lätt, det är så mycket lättare att springa på ett bra blodsocker. Detta vet jag! Om mitt blodsocker håller runt 5-6 under löprundan, då är det kul, lätt och enkelt att springa. Jag orkar lätt ta mig runt och jag mår bra efteråt. Men... om mitt blodsocker är 11-12 istället... inte kul, jag är trött, det gör ont, jag mår lite illa... inget kul. Så jag gör allt jag kan för att få till mitt blodsocker innan. 

Som diabetiker jobbar jag ständigt med att få en bra blodsockerkurva ca 4-8, och motion och träning hjälper till. Jag skulle nog kunna säga att det är tvunget för mig att träna varje dag. Jag har ett aktivt jobb, men det hjälper inte då det också är stress inblandat. Och stress är INTE bra för blodsockret. Men jag vet att motion hjälper mig att stabilisera blodsockret. 

Vad händer om blodsockret är för lågt vid löpning då? Ja, det har jag också provat... det var fruktansvärt. När detta hände sprang jag 10 km med bs på 3-5. Jag är fruktansvärt envis och ville inte bryta loppen, så jag tog mig runt. Men jag mådde inte bra, jag sprang gråtande över mållinjen. Jag hade absolut ingen kraft kvar. Mina kolhydratsdepåer var helt tömda trots att jag knaprat druvsocker hela varvet runt. 

Men, nu har jag provat alla blodsockernivåer i mina lopp. Idag väljer jag att inte springa dagens lopp, min kropp behöver vila. 

/Annika