Kontroll & Semester, om en "korkad" läkare

Ibland blir jag irriterad. På ignorans... 

Jag var hos min diabetessköterska och en läkare var med för att lyssna. Han skulle börja jobba på avdelningen och behövde lära sig hur det funkade. Han sa angående mina blodsockervärden inför kommande semesterresa: 

"Men, måste du ha sån kontroll då? En veckas semester med 100% kontroll, det blir väl ingen vidare semester."

Äh... Nej, men välkommen til min värld! Som om jag skulle kunna ta en veckas semester från min diabetes. Hur menade han nu? Jag blev helt tyst och tittade bara på honom, som ett fån. Jag förstod ingenting. Om jag släpper kontrollen, om diabetesen får löpa fritt. Oj, oj oj. Hur kommer jag att må då? Och tänk den baksmällan... och då menar jag inte något med alkohol. Jag skulle behöva en vecka semester för att komma tillbaka på fötter igen. Det är tur att han inte är min diabetesläkare. 

Och om han kände mig... då skulle han ha förstått:

Jag är ett kontrollfreak, har alltid varit. Redan som barn har jag velat ha kontroll, jag hatade att åka på skolutflykter eller skolresor. Jag ville inte gå på kalas eller åka på läger, aldrig! Jag ville veta vad som skulle hända, hemligheter eller överaskningar är jättejobbiga. Att sen få diabetes i vuxen ålder, när jag äntligen lärt mig hantera plötsliga händelser och att livet inte går att planlägga in i minsta detalj. Det var jobbigt. 

Nu behöver jag kontrollera allt igen, allt jag äter och gör. Och jag jobbar med mitt kontrollbehov hela tiden, nästan varje dag. Det var därför väldigt jobbigt att höra kommentaren från läkaren. Jag har släppt lite på kontrollen, jag tänker inte hela tiden på min diabetes. Men nästan... men ibland finns det stunder då jag faktiskt känner mig "frisk". 

Så det är väl inte så konstigt att man blir lite trött ibland... många av oss blir ju utbrända med åren. Kanske händer det inte mig, jag som alltid har varit ett kontrollfreak, jag kommer ju bara fortsätta vara det. Och sen går det som det går. 

Men, säg inte till mig att släppa kontrollen - det kommer inte att hända - då dör jag! 

/Annika