Att våga träna
Jag har ju som ni vet typ 1 diabetes, vilket varje dag hela tiden påverkar mina beslut. Ibland tänker jag mindre och ibland mer på min sjukdom. Men det finns vissa tillfällen som jag tänker mer på mina värden, ett tillfälle är vid träning. Och jag kan erkänna att det absolut viktigaste när jag ska träna är säkerhet! Att veta, eller ha en plan, om det skulle gå dåligt... om sockret sjunker väldigt. De gånger då jag chansat, har jag mått otroligt dåligt. Då har det ofta gått fel.
Jag ska träna idag, pulshöjande. Jag behöver det, jag mår dåligt utan min träning. Jag väljer att träna hemma, i mitt eget vardagsrum. Av flera anledningar, men mest pga att det regnar ute. ;-) men även för att det är tryggt och bekvämt. Och just idag får jag sällskap av min dotter.
Tillbaka till säkerheten, denna trygghet att veta att någon vet var jag är, när jag ska komma hem, eller allra helst att någon är med, eller i närheten. Då kan jag slappna av, träna som bäst. Jag kollar blodsockret innan, under och efter passet. Sen sjunker det oftast i duschen efter passet, så lite socker direkt efter passet är att föredra.
Genom att öppet kolla mitt blodsocker innan och under passet, så ser även andra att det är något speciellt. På så sätt inbillar jag mig att de kan hjälpa mig om jag faller ihop (gud förbjude). Kanske är det naivt, men jag hoppas hoppas... Mer kan jag inte göra.
Jag måste våga träna, behöver ge mig ut på löparrundan, gå på danspasset eller köra ett bodypumppass. Jag behöver få upp pulsen och trötta ut musklerna. Som någon sa, det är en timme på dygnet som kan strula men det ger så mycket mer de resterande 23 timmarna...
Hur gör ni? Vågar ni träna?